Många tänker nog att midsommar är en äktsvensk gammal tradition med rötter i Dalarna. Nog har det firats midsommar i Sverige under lång tid, men seden har ett annat ursprung.

Johannes döparens dag den 24 juni är den ”riktiga” midsommardagen. Den dagen firas i de flesta kristna länder oavsett vilken veckodag den infaller på. I Sverige firas istället midsommarafton den fredag som ligger närmast den 24 juni och lördagen, midsommardagen, är helgdag. I Danmark och Norge firas S:t Hans dag den 23 juni.

I nästan hela Europa firas Johannes döparens dag med en eld ute i det fria. Men varför en eld? I kristen tradition säger Johannes döparen ”Den som kommer efter mig … han skall döpa eder i helig ande och eld”. Johannes döparens dag infaller också nära sommarsolståndet. I kulturer där solen dyrkas kan man tänka sig att man vid sommarsolståndet ville ”göda” solen genom att tända värmande eldar i det fria.

Vår midsommarstång har en lång historia. Det har spekulerats i att midsommarstången skulle vara en fallossymbol och midsommar en forntida fruktbarhetsfest till sommarsolståndets ära. Några riktiga belägg för detta finns dock inte. Vad man vet är att frankerna på våren ägnade sig åt en vapenlek då man sköt med pilbåge på en bild av en papegoja placerad på en hög stång. På 1200-talet mötte denna tradition en annan sed. En viss dag i maj månad skulle man ”maja” sitt hem med späda lövruskor och blommor. Då kläddes även papegojstången med blommor och grönt. Se där – en majstång. Ordet maja kommer från maj månads latinska namn, Maius. Den månaden var helgad åt guden Jupiter Maius.

Under medeltiden flyttade många tyskar till Sverige eftersom det fanns goda möjligheter till arbete. De fortsatte att fira högtider som de gjort i sitt hemland och svenskarna anammade sederna. Men i maj när majstången skulle smyckas fanns inte så mycket blommor och grönt i den svenska naturen. Seden med majstång flyttades istället till midsommar då naturen stod i full blom. Därför kallas midsommarstången även majstång.

Sedan slutet av 1800-talet finns nedtecknat att midsommartid även var en tid för storstädning i bondemiljön. Efter städning smyckade man med lövruskor och blommor både inom- och utomhus. Växterna förmodades ha en magisk kraft vid midsommartid. Det var då det var bäst att samla läkeväxter och man sparade midsommarkransen för att lägga i julbadet. Julbadet skulle då bli extra hälsobringande.

Nuförtiden firas midsommar ofta med dans kring midsommarstången följt av en måltid med sill, färskpotatis och jordgubbar. Den menyn har vuxit fram under 1900-talet. Förr i världen var festmaten istället filbunke (äntligen hade korna mjölk igen efter vintern) eller lutfisk (dåtidens finmat eftersom det var ”köpemat”). Sill åt man hela vintern, så det var ingen festmat. Potatisen grävde man inte upp förrän den var så stor som möjligt. Den skulle ju räcka hela nästa vinter. De flesta av oss föredrar kanske nutidens festmat. Svensk färskpotatis och solmogna jordgubbar är nog bland det godaste som finns.

Ingen natt är väl så förknippad med kärlek och erotik som midsommarnatten. Många flickor har plockat sju sorters blommor och lagt under huvudkudden för att drömma om sin tillkommande. Hade man redan en käresta bjöd midsommarnatten kanske på mer förlustelse än dans. Det finns ett gammalt talesätt: ”Midsommarnatten är inte lång, men sätter sju och sjuttio vaggor igång”. Ja, den 22 mars, exakt nio månader efter midsommar, lär vara det allra vanligaste födelsedatumet.

Denna midsommar när ingenting är som vanligt får vi ta väl hand om oss själva och varandra. Även om vi ännu inte får träffas i stora grupper, så kan vi ändå njuta av ljuset och grönskan i denna ljuva sommartid.